iamlondon

London har 3 stycken centrala IKEA, ett av dem blev besökta av stina och sebastian idag.
Det kändes bra att få sig en dos sverige så att säga. Har faktiskt längtat att få åka till IKEA, för på något konstigt sätt så känns det verkligen svenskt att spatsera längst de långa designade rummen, köken och sovrummen. För ett tag kändes en blå-gul puls strömma genom hjärtat och jag kände mig glad. Det kanske låter lite löjligt men jag känner mig trygg i IKEAs varuhus när jag är utomlands, och jag skulle kunna gå där en hel dag och bara drömma mig bort, och kanske längta hem en smula också.

I centrala London finns också en stadsdel som heter China Town. Det chinesiska nyåret firas nu den 4:e Februari och här ser ni några bilder som jag tod igår på promenaden genom China Town.

Astrid, din förfrågan om bilder på lägenheten och omgivningen ska jag försöka fixa såklart. Känner mig verkligen nöjd med East Indin. Bilder kommer! =)

//Sebastian








































//Sebastian

Igår kväll passade vi på att utnyttja mitt nya jobbs förmåner. Jag och Sebbe var och såg Black Swan. Efteråt satt jag kvar en stund i biosalongen oförmögen att resa mig upp alldeles uppfylld av känslor. Jag rekommenderar varmt att ni går och ser den, Black Swan är det bästa som jag sett på länge. De har gjort filmen så att det inte går att undvika att man kastas fram och tillbaka med huvudkaraktärens egna känslostormar. Jag hade hela tiden känslan, vilket även karaktären hade, att jag inte visste vad som hände på riktigt och vad som var fantasier. Fast när filmen är slut faller pusselbitarna på plats. Om inte Natalie Portman får oscar för bästa kvinnliga huvudroll så är världen galen. Hon var helt magnifik, en riktigt prinsessa ballerina. Hon har alltid varit en av mina favoritskådisar och nu är hon verkligen högst upp på listan.

Mitt jobb är kul fast väldigt stressigt, kände mig inte direkt som en prima ballerina efteråt och inte dagarna efter heller. I fredags hade vi introduktion hela dagen, vi var 12 st nya och alla verkar vara trevliga. Jag har pratat nästan med alla fast jag kommer bäst överens med en spanjor som heter Miguel. I lördags hade jag och Miguel vårt första arbetspass och det var galet stressigt fast vi överlevde båda två. Vi började 19 och slutade 03. Som ny börjar man på det som kallas the Floor. Jag, Miguel och Chris har ansvar att städa upp i alla biosalonger efter att den ena filmen är slut och innan den andra börjar. Ibland är det bara 15 min mellan dem och ibland slutar två samtidigt. En lördag kväll med fyllda salonger och minst 200 i varje salong utan papperskorgar så kan ni förstå att det blir stressigt, stressigt och stressigt. Vid klockan 21 försvann Chris så jag och Miguel var ensamma att städa upp. Då var det galet stressigt i tre timmar men vi överlevde. Jag fick inte ta rast förrän klockan 24 och den var välbehövd. Fast det var väldigt roligt också, Miguel, Chris och jag kom väldigt bra överens. Chris hade ansvaret över the Floor men sen fick jag ta över och det känns som jag har fått bra kontroll över det. Jag ser fram emot att få lära mig de andra delarna av jobbet snart också, Box Office verkar vara stressigt så det ska bli kul att få prova på. Jag jobbar nästa gång på tisdag, imorgon alltså och det ska bli kul. Då ska jag prata med min manager också för jag måste få reda på mitt schema mer i förtid då jag verkligen måste leta efter ett jobb till om jag ska kunna leva här. Så imorgon blir det jobb, jobb och jobb.

Idag blir storshopping på LIDL och sen när Sebbe drar för att mingla med Ingela så ska jag leta jobb, leka sjukhuschef och spela på hans dator. Melody, en av våra roomisar, är för övrigt helt underbar. Nästan så att jag vill packa ned henne i väskan och ta med henne hem sen. Hon är så trevlig och visar oss hur hon gör kinamat och har fått oss att vilja gå och fira det kinesiska nyåret den 3:e februari. Vi har till och med planerat att vi ska laga mat för varandra någongång. Måste göra något riktigt svenskt då. Hon har dessutom bjudit in mig att bo hos hennes familj i Kina när jag reser dit någongång. Vi avgudar henne!!!

Kraaamkalas Stina♥

TACK alla för "tumhållningen", det värmer att läsa!

Kanske var det just eran tumhållning som fick hotel NOVOTEL att ringa mig direkt när jag kom hem faktiskt.
Först ska jag kanske berätta att intervjun gick bra. Jag träffade personalchefen på ett mycket fint och modernt-fashionabelt hotel vid Waterloo, precis mellan London-Eye och Big Ben.

Nästa steg var tydligen att få träffa "The Supervisor" som hon hämtade för att presentera för mig.
Han, Mr. Wellham, var mycket trevlig och vi satt och pratade om hotellet, om mig, DG och mina Musical Theter ambitioner.

Jag fick känslan av att de gillade mig. Mr Wellham sa till mig:

""As my father once said: I CAN learn everyone to be a waiter, but I CAN'T learn everyone to smile""


Som sagt så hann jag knapt komma hem innanför dörren då de ringde mig och ville bjuda in mig till en arbetsprovning på onsdag nästa vecka. JIPPI!

Kul tyckte jag då jag nog skulle gilla att arbeta i denna hotell miljö, det är ett fint hotell med trevlig personal. Dessutom ett perfekt sätt och yrke att lära sig engelska på vilket är själva huvudsyftet med denna utflykt :)

Jag hoppas att jag kommer göra bra ifrån mig på onsdag men tar såklart inget för givet med jobbet. Det var kul att få napp på något i alla fall.

Mr Wellham tyckte förresten att jag hade en mycket god engelska vilket jag kommer att leva på ett braaa tag framöver! haha..
Sådana pressade situationer som dessa då man har en arbetsintervju med främlingar på engelska är de tillfällen då man utmanar sina språkkunskaper som mest och även då man utvecklas som bäst.

Jag måste säga att jag tycker att vi båda, jag och stina, är väldigt duktiga och modiga. Mycket av det vi gjort, inklusive färden hit, har baserat sig på att bara göra, inte tänka utan bara göra, för om man tänker för mycket på det farliga och det som är ovisst kan rädslan ta över. Det har såklart gått i vågor. Vissa dagar tvekar man mer än andra men det är eftermiddagar som dessa då man kommer hem och kan se bakåt på vad man kastat sig ut i som man känner sig en smula stolt över sig själv.

Kram till er alla!

//Sebastian

Idag är jag glad, jag hade en väldigt lyckad intervju, min manager heter Shane är supertrevlig och han ringde mig för några timmar sedan och erbjöd mig jobbet. Jag skojade med mina roomisar nyss och sa att han nog bara erbjöd mig jobbet för att jag aldrig slutade snattra och ville bli av med mig :P. Det enda han hade att säga under intervjun som lät negativt om mig var att jag nog är överkvalificerad. Hahaha trodde aldrig någon skulle säga det om mig :D. Så på fredag börjar jag mitt nya jobb på biografen VUE mitt i smeten på Leicester Square som alltiallo. Spännande ska det bli, jag lär ju få jobba vid en premiär någon gång :).

Har idag försökt fixa bankkonto men det visade sig vara komplicerat men tackvare min supermamma börjar det lösa sig :). Jag börjar bli skyldig henne många flaskor balsamvinäger nu... PUSS på dig mamma. Du får gå på gratis bio i alla fall!!

 Kraaamkalas Stina

För någon timme sedan fick jag ett samtal och imorgon har jag min första jobbintervju inbokad. det känns väldigt spännande och ska bli superkul. Jag har fått en intervju till vue cinema på leicester square. Jag ska försöka att inte vara allt för glad för jag vill inte bli så besviken, men lite kan jag väl få vara :). Så imorrn kan ni få hålla i alla tummar ni har och äger :D. Kraaamkalas Stina

Idag har jag gjort något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har haft det på min "undvikdettatillsjordengårunderlista" sedan flera år tillbaka. Jag har alltid haft en självisk plan, mål att sträva efter och planer att utföra men idag gick allt om intet. Okej nu är jag värsta dramaqueen men det e bara en av mina många underbara egenskaper. Idag har jag varit HEMMAFRU, oh my lord säger jag bara. Jag har plockat undan, sorterat tvätt, tvättat, lagat mat och diskat. En helylle hemmafru alltså. Inget emot hemmafruar, jag har all respekt och stor tacksamhet för det. Jag hade världens underbaraste uppväxt tack vare det. Men jag har aldrig sett mig som någon som ens kommer att ha en familj. Jag har alltid tänkt mig att jag ska fokusera på jobb, jobb och jobb. Men här i London vart jag visst hemmafru :P.



Nä men skämt o sido jag har ägnat hela dagen också till att signa in mig på jobbsajter och lämnat CV och fyllt i blanketter. Jag har känt mig riktigt produktiv, har säkert skickat iväg 50 CV:n eller nåt. Så idag har varit en mycket bra dag och jag gjorde supergod mat nyss som blev klart godkänd. Det blir till och med matlåda till imorrn.

Så vad händer där hemme då gott folk? Något nytt? Något nytt på jobbe?

Kraaamkalas på er allesammans!
Stina

Hej Sverige!

Dagar av ihärdigt letande, sökande och utforskande sätter sina spår. Jag känner mig så otroligt trött i kroppen och fötterna är lite svullna. Man har valt att bara köra på och inte känna efter under första veckan, dock kommer all trötthet sköljande över en nu i helgen.

Jag måste ändå ge mig själv en klapp på axeln då jag varit vid nästan alla av Londons cirka 45 teatrar och lämnat mitt CV till tanten i luckan. De lovade alla att lämna över CV:t till The Theatre Manager. Jag har några kvar i östra utkanten av London som jag kommer lämna imorgon bitti.

Att få jobba i en teater i musikalernas huvudstad West End vore såklart underbart för mig om det än så var i teatergarderoben. Det var otroligt jobbig i början att utsätta sig för detta CV:utlämnande, men efter 4:e, 5:e så började det flyta på och sedan var man som i ett "flow"...

Roligast vore att få vara delaktig vid en teater som spelar en av klassikerna såklart, som till exempel Fantomen på Operan, Les Miserables eller Love never Dies. Lejonkungens jobbteam bär alla en zebra-randig arbetskostym vid föreställningen. Kanske vore något för DG gänget att fundera inför klädbeställningen till högsäsongen ;)

Idag har det förutom vila varit storhandling på schemat. En stor matbutik vid namn Waitrose finns i närheten. Bra! En annan sak som jag kom på idag är att England har ett mycket större utbud av sötsaker och fikabröd än sverige faktiskt. Trots det svenska lösgodiset som jag såklart saaaaknar så är jag inte rädd för att jag kommer hitta något substitut. Har redan förälskat mig i GINGER BEER som är en söt ölsort brygd på ingefära! Jajemän. Mums :)

Lägenheten börjar ta form och doft nu. Jag är inne på den 5:e tvättenomgången och mitt liv i resväskan har börjat infinna sig i hyllor och skåp. Det mest idiota som jag dock aldrig kommer att förstå mig på är VARFÖR MAN LÄGGER HELTÄCKNINGSMATTA I BADRUMMET?! Det är så opraktiskt och fruktansvärt ohygieniskt. Inte kul att försöka städa ett badrum med heltäckningsmatta där, i detta fall, en kinesisk tjej tidigare husat i. Jag tänker på de tusentals svarta hårstrån som äldrig vill försvinna. Jag kommer också osökt att tänka på skräckrysaren THE RING ifall ni har sett den så förstår ni nog direkt.


Att promenera runt i denna enorma 11 miljoners-stad och söka jobb och teatrar har gjort att jag fått sett en hel del av staden, både fina och fula ställen. Det är kul när man upptäcker och ser ställen som man som turist annars kanske inte skulle kommit till. Det ger mig en annan syn, ett annat djup av staden. Jag får berätta mer om detta i ett senare inlägg, detta blir för långt :)

På resande fot genom Londons gator följer här lite bilder på vad jag sett. Det är bara en liten liten del:












































// Kramar från London och Sebastian

Idag har det varit storstädning, vi har skurat, skurat och skurat. Men det känns så otroligt skönt att det är rent i alla fall och jag har hängt in mina kläder i garderoben och ställt undan väskorna. Ikväll ska jag njuta av att få vara lite ensam. Jag tycker det är superkul att bo med Sebbe såklart men det ska bli mysigt att få laga lite mat, äta lite godis, måla naglarna, drinka ginger beer och läsa bok för sig själv.

Imorrn vet jag inte riktigt vad som står på schemat, får se vad jag hittar på. Jag är väldigt nyfiken på området dock så jag tänker nog ta en långpromenix och se mig mer omkring. Sen är det nog jobbsök igen.

Här kommer lite bilder från senaste tiden =D.

By the way; jag delar tydligen rum med Tommy Körberg aka hypokondrikern number 1. Sebbe har tagit en hel låda full med alla hans piller för alla delar inuti och utanpå kroppen. Jag ska köpa en gasmask till honom i födelsedagspresent så kanske han inte är så nojig =D. Om det var möjligt skulle han nog slänga ut mig och fylla tomrummet med nya förskylningspiller. 

Kraaamkalas
Stina

Idag var det enda jag behövde göra var att inte glömma passet och vara vid jobcenter för min intervju klockan 13:35. Självklart glömmer jag mitt pass, får skynda mig hem och hämta det, från city till east india och sen till job center i gud vet vart. Jag sprang genom gatorna och när jag kommer fram är klockan bara 12:35 och jag är en timme för tidig. Jag har varit lite galen crazy de senaste dagarna, lite mycket i huvudet.

Sebastian har idag tagit kulturen dit han kommer. Han skulle tacka en av våra nya roomisar för att hon var så snäll och visade runt oss lite i köket, så han förde ihop sina händer och bugade. Hon är kines och han gjorde det japanstile =). Jag tror hon blev lite rädd för hon försvann väldigt fort efter det. Men han kommer charma tillbaka henne imorrn säkert. Hon heter Melody (kommer inte ihåg hennes kinesiska namn) och den andra heter Lucy.

Imorrn behövs det storstädas tyvärr men det känns alltid bättre efteråt.

Sov sött!
Kraaamkalas Stina

Jag ligger i sängen i den nya lägenheten, det luktar kinesmat och jag hör DLRtåget susa förbi. Det känns surrealistiskt att vara här, jag Stina inneboende i världsmetropolen London. Det kändes lite läskigt att åka hit utan Sebbe som stannade kvar en natt till hos sin kompis men nu känns det så bra. Bara själva grejen att få bädda med mina lakan var helt underbart. Ljudet från tåget e bara mysigt och det känns som om jag kommer sova sött i natt. God Natt mina fina vänner och familj!! Kraaamkalas Stina

Detta kan vi nu lämna bakom oss med en lättnad, men också med en eftertanke såklart.
Men visst är skylten lite lustig ändå. Detta sammanfattar hostellet ganska bra skulle jag vilja säga =)

/Sebastian

Idag firar vi Sebbelicious namnsdag med pompa ståt =D. Vi firar med allas vår underbara favvokaffe på starbucks och en muffins med ljus i. Han är en riktigt fin vän, igår hängde min mungipa lite men han peppade mig så fint att nu känns livet mycket bättre =D. Så idag hurrar vi för Sebastian för att han är så underbar!

Vi ska även fira ikväll för att jag slipper ur min ljusblåa bur. Eva messade mig igår och vi får flytta in ikväll :D. Så jag ska fläta mig en riktig rapunzelfläta, svinga den nedför våningssängen och rymma från hostellet till East India =D.



Kraaamkalas
Stina

PS. Tycker jag har fått lite napp på annonsen om barnvakt till Sebbe, mamma är inte riktigt kvalificerad. Sorry mamsen men ditt lokalsinne är inte på topp, Puss! DS

English speaking nanny is wanted, british english is a must. Wanted for escorting a little boy to starbucks every morning between 8 am and 9 am and in the evenings between 7pm and 8 pm. 5 pounds per hour. The child is very nice and cute but have no sense of orientation. His name is Sebastian and he's 25 years old soon to be 26. Too everyone else if you se him lost somewhere look at his tag around his neck and call the number and I'll send someone to pick him up.



*GulliGull*

Sebbelicious e bara för söt :D. Han har precis råkat skicka iväg ett CV till ett företag där det står "I want to feel used at work". Han vill känna sig utnyttjad alltså :D. Jag tror han får vänta ett tag med att svara i telefonen :P. Och jag gjorde nyss nästan en Nya Zeeland, jag tappade inte bort min engelska telefon men jag råkade spärra den. Så jag var tvungen att ringa customer service och låsa upp den. jag tror detta kommer bli en underbar dag :P. Kraaamkalas Stina

Igårkväll låg jag i min lilla ljusblåa bur och filosoferade när jag inte kunde sova då spanjoren i sängen bredvid snarkade nästan lika högt som Wille min bror brukar göra. Tankarna kring denna resa for omkring i mitt huvud, både hjärnan och hjärtat gick på högvarv. Det känns inte som någon ordinär resa direkt, inte en enda grisfest så långt ögat kan nå (förutom i rummet bredvid då kanske). Det är inte direkt någon typisk turistvandringsresa heller, det finns inga vulkaner, öknar eller palmer. Här finns bara nystrykta business män och kvinnor som vinkar in taxibilar eller bestämt går upp och ned längs gatorna. Högklackade skor hörs varje sekund smattra mot gatornas betong så högt att man tror att det nästan är krig på gång. Men jag gillar det och jag känner mer och mer att jag vill också gå där med min portfölj och kaffe i handen.

Så detta är inte någon ordinär resa, ingen resa utåt sett kanske men jag känner att det är som en resa inom mig. En resa för mig som person, en del av utvecklingen och kanske till och med evolutionen till människa. Detta är en chans för mig att utvecklas och som kan hjälpa mig att se mig själv med lite renare glasögon.

Jag åkte hit från början för att det är en kul grej och en chans att få uppleva ett nytt äventyr. Men allt efter att dagarna rullar förbi så växer en känsla i mig att detta kanske är min chans att växa upp och ta tag i mina problem. Att till exempel åka hit utan någon som helst budget kanske inte är det mest ansvarfulla jag gjort i mitt liv, men jag ångrar det inte. Jag är glad och tacksam att jag har fina föräldrar som ställer upp och lånar och det får mig också att bli ännu mer motiverad till att växa upp och ta mer ansvar för mig själv. Jag tror på att detta är något man inte kan lära sig i böcker, hur bra de en må vara, utan man måste uppleva det själv och det är guld värt.

Jag, jag och jag. Vilket tråkigt ord det är egentligen, jag är också glad att Sebastian gör detta. För Hans skull! Det är klart att vi båda möter motgångar och har hemlängtan, men i det långa loppet är det värt det. För jag vet att vi kommer få ut så mycket av London och vi kommer vara samma människor men med lite mer livserfarenhet bara. Det är okej att ha motgångar, det är okej att ha hemlängtan för det finns något fint i det med. Jag tror att vi båda skulle ångra oss om vi inte gjorde detta för oss själva och just nu är jag så exalterade över hela allt detta London. Det känns så bra och det känns i hela kroppen att jag är på rätt plats. Man måste våga chansa och ge sig helhjärtat in i det och om det finns något som i utmärker Sebastian så är det att han alltid ger sig helhjärtat in i allt och alla han tar sig för. Han är modig och denna upplevelse kommer ge honom mycket vare sig han kommer in på skolan eller ej.

Vi är unga, vi är kloka och vi kan göra vad vi vill så länge vi vågar satsa och kämpar på. Jag må ogilla mitt hostel men det lär mig uppskatta andra saker i livet mer då. Man kan lära sig av allt här i livet och jag tror verkligen på att var och en är sin egen lyckas smed.

Hahaha sorry för långt inlägg, ska korta ned dem i fortsättningen. Ville bara dela med mig av mina tankar.
Kraaamkalas Stina

Idag har det varit en ganska intetsägande dag. Gick upp tidigt för att ta mig till British Library igen. Här satt vi mer eller mindre hela dagen, skrev CV, personligt brev, ringde samtal och fick till slut det efterlängtade NATIONAL INSURANCE NUMBER. Dock måste både jag och stina på intervju vid engelska arbetsförmedlingen för att få igenom arbetstillståndet.

Det tar sådan otrolig energi och tid att söka, leta och arbeta för ett hem och boende. Idag kände jag mig bara trött och avslagen från veckans hyperaktivering.



De flesta i London säger att det absolut är svårast att hitta boende. Jobb ska dock vara väldigt enkelt att hitta då ruljansen på jobben här är väldigt snabba. I så fall har vi ju klarat av det svåraste redan, även om det inte känns så i nuläget.

Därför har denna dag inte blivit så produktiv som de andra dagarna varit.
Till skilnad från sverige så kan man i nästan var 5:e eller 6:e butik se en lapp hängades i skyltfönstret där de söker staff. Så imorgon blir det vattenkammat hår, finskjortan, lackskorna och charm-smilet som ska på. Både jag och stina ska börja med att skriva ut våra papper och sedan till personalchefen till kaffé-kedjan "PRET" som nästan är lika stora här som STARBUCKS. Vi råkade nämligen komma över en annons där de sökte en hel del folk. Värt ett försök i alla fall.



Nu är jag så trött att jag inte minns vad jag skrivit änns. ha ha... Det blir en bättre uppdatering imorgon. Jag lovar. Nu ska jag dricka upp min mugg med caramel macciato coffe från Starbucks där jag och stina suttit för att pusta ut efter en intetsägande dag. (Fast helt intetsägande var den absolut inte då vi konstant pratar engelska såklart vilket ju dels är själva syftet med denna resa)

God natt dear sweden-people!

//Sebastian

. . . Dag 8 . . .

EN VECKA I LONDON

Stina står för de djupa och komiska inläggen i bloggen medans jag står för bilderna :P

Så kul med alla kommentarer från er. Fortsätt snälla så vi vet att vi har några läsare :)

Ha en bra dag där hemma!

Kramar // Sebastian

Nu ska ni äntligen få er en titt på det mycket omtalade hostellet vid Russel square.





"VARNING FÖR OBEHAGLIGA BILDER"