iamlondon

Mitt nyfunna tålamod som jag kämpade så hårt igår för att finna har redan satts på prov idag. För en timme sedan när jag och Sebastian ska börja laga mat är helt plötsligt alla stekpannor och kastruller puts väck borta. Vi letade överallt och inser till slut att Lucy och Melody måste ha tagit in dem in i sina egna rum. När vi flyttade in hit sa Eva att allt i köket var till för alla att använda förutom ens egna ingredienser så klart. Så vi har använt köksredskapen varje dag och ingen har sagt ett endast dugg.

Men nu ter det sig som att Kineserna är sura på oss och har använt det mycket vuxna beteendet och gömt alla grejer. De måste ha missat att de har en sak som heter tunga och glömt bort hur de använder den. Så vår gemensamma lägenhet känns nu som ett dagis och jag son är yngst känner mig väldigt vuxen. Jag har absolut inget emot att gå och köpa egna grejer, jag menar vi hade räknat med att få göra det. Vi blev ju bara positivt överraskade att vi delade på allt och inte behövde det. Men nu visar det sig att så är inte fallet.

Jag ska i alla fall utnyttja min nya talang i tålamod och ikväll ska jag vara äckligt trevlig och be omursäkt att vi lånat deras grejer, vi visste inte att det bara var deras. Sen ska jag ställa in vår nyinköpta kastrull och stekpanna och säga att de är mer än välkomna att låna dem om de vill. Kundservice med stort K och en riktigt underbart stort ödmjukt leende. Skål för den kära vänner!



Kraaamkalas Stina