Just smile and wave
De senast arbetsdagarna både för mig och för Sebbe har verkligen fått oss att uppskatta våra arbetskollegor hemma mycket mer. Vi har varsin bitch på jobbet som inte verkar ha oss högst upp på sina favoritlistor. Fast jag tycker mest synd om Sebbe för han har mycket att lära sig, memorera och han har stressigt varje dag samtidigt som hon skriker på honom. Att skrika på Sebbe är ju som att sparka på en hundvalp, förstår inte vad hennes problem är. Det kan väl inte finnas någon som höjer sin prestationsförmåga av att bli nedtryckt och utskälld konstant. Tur att hon ska på semester snart, det verkar som om hon kan behöva en. Jag har bara stressigt och så på helger och vid premiärer.
Jag förstår inte människor som ska skrika, prata otrevligt och inte ens verkar äga förmågan att säga förlåt. Det är inte ett så svårt att säga; Sorry I'm such a jerk i just have a miserable life and deals with it by screaming at my new collegues!!
Men vi kanske är bortskämda från DG. Jag har sedan jag första dagen klev in genom dörren där blivit så varmt välkomnad. Vår terminal är en speciell arbetsplats med mycket värme och trygghet. Det är något unikt och det ska jag alltid vara tacksam för. Kanske är det annorlunda här för att det är en så stor stad och mycker människor i rörelse. Men det är synd att folk här inte satsar på att bygga upp en trygg och trevlig gemenskap, det gör att man arbetar mycket bättre.
Så ikväll ska jag klistra på mitt leende och nicka förstående när hon skriker på mig igen. Jag ska i lugn ton än en gång berätta att det inte är jag som gjort det, att hon kanske ska kolla upp det innan hon skriker och vänta på ursäkten som aldrig kommer komma. Hon har verkligen något emot mig, sist kom till och med Eddie ner och sa att det inte var jag som gjort det utan de i baren men hon bara gick därifrån. Hon är alldeles för ung för att redan vara bitter på sitt liv så det känns som om det är något personligt. Det är mantrat varje gång vi jobbar tillsammans, har ingen aning vad jag gjort henne men det är bara att fortsätta att le och se lycklig ut tills klockan 3 inatt när jag får gå hem.
Hoppas ni har en underbar lördag därhemma!
Kraaamkalas Stina
Hej Stina - Du fina o Hej mitt älskade barn!
Tack för ständig uppdatering från din sida Stina, o även till Sebbe,("lite gran"):-) men jag kan ju honom, han har 2 tredjedelar utav "uppdateringen" gett vidare till dig!Hur som haver så har jag stor empati med Er båda, samtidigt som jag känner att "ni verkligen konfronteras med livet", när det inte är det gamla, det rygga, det invanda---...men framförallt att lära för livet i samband med nya människor!
Känner så här när jag lyssnar in, "låt er för Guds skull inte trampa på Er, stå upp för det som känns rätt o inte känns rätt!Förstår att ödmjukhet o ett visst anpassningsbeteende krävs ibland, men man får inte tillåta sig själv att bli "nertrampat" i orättvisst syfte. Oftast handlar det om människor som är själva så otillfreds med sig själv,o bitter o besvikna, så de kan o vet inget annat än att trycka ner andra i sin egen frustration o kompenserar det med ett "maktspel" istället gentemot andra!
Så,nuö är jag klar med min predika o önskar er fortsatt lycka, härliga upplevelser o fina, trevliga människor omkring Er - för att Ni är värda det! Låt er inte trampas på!
Bamsekram från mammis och vännen Heidi Paidi!
Hej Stina och Sebastian!
Heidi skrev redan allt jag tänkte men kunde inte klä till ord! Du är klok du Heidi! Kram till Dig! Stå på Er min fina Stina och rara Sebastian! Ni är värda all vår respekt!
Kramar från Pirjan o BoL
Gaaaah, jag blir arg bara av att läsa det här. Tur att ni är de ni är, jag vet att ni har tillräckligt stark självbild för att veta att det är bitchen det är fel på och inte er.
Säg åt Sebbe att det är dags för honom att avlasta dig lite med rapporteringen här också! ;) KRAM
Fy bubblan vad arg jag blir av att höra om Era respektlösa medmänniskor!! Stå på Er och tänk att detta är små människor, outvecklade människor som måste trycka ner andra för att bli någonting själva. Testa att i Era sinnen överösa dessa människor med kärlek, det är svårt men människor som beter sig så här saknar kärlek i sina liv, de saknar lycka och självrespekt, de saknar värdighet och tolerans, de saknar empati och ödmjukhet, de saknas allt det som uttrycker en god och vis människa! Ni får då prövas på alla de möjliga och omöjliga sätt, jag beundrar Er! Sebbe även du måste ta tag i skrivandet nu, vill ju höra Er båda reflektera över tillvaron :) Stor kram till Er modiga!
Åhh Stina-Fina och Söta-Sebbe,
Tänk på vad Nina har lärt oss titta dem djupt i ögonen och fråga - Hur menar du nu, mer precist.....
:-) Sköt om er och ge varandra en riktig bamsekram från mig.
Bitte
