iamlondon

Gårdagens festligheter blev mycket lyckade. Vi hade en väldigt trevlig förmiddag hemma med födelsedagsfirande och en massa tårta. Lucy, vår roommate, sprang på mig och Johan i köket när hon var på väg till jobbet och såg väldigt skeptisk ut när hon såg den svenska födelsdagsfirartraditionen. Hon fick hoppa in i badrummet när vi sjungades gick genom hallen med ballonger, frukost och tårta mot sovrummet. Jag undrar hur hennes blogginlägg ser ut efter att ha sprungit in i den svenska traditionella födelsedagsmarshen =D. 

Efter morgonens kalas bar det iväg till Camden för att kika runt där; våra förväntningar vart kanske inte riktigt uppfyllda shoppingmässigt. Men vi blev glatt överraskade och fann en malysisk restaurang med en supergod buffé. Alla som har träffat Sebbe minst en gång i alla fall vet ju att ta med honom på buffé är som att släppa lös ett barn i en leksaks butik. Det var en riktigt lyckad måltid och födelsedagsbarnets ögon riktigt sken när han insåg att de hade en mjukglassmaskin =).

På kvällen så träffade vi Sebastians kompis Ebba och hennes brittiska pojkvän Will. Vi gick och åt på en italiensk restaurang som heter Zizzi. Det blev inte så mycket mat för vi var fortfarande mätta efter Malaysien men desto mer vin. Restaurangen var trevlig, lite högljudd och med skandinavisk björkträdsinredning =D. Ebba och Will är verkligen supertrevliga och konversationerna flödade kring vårt väldigt demokratiskt runda bord. Jag älskar runda bord =) och vinflaskorna gick runt, runt och runt. Sen gick vi och tog en liten drink på en riktig engelsk pub och sen bar det rullandes iväg hemåt.

Idag har jag inte gjort mycket, jag har varit på en lång 2 timmars promenix och sedan har jag läst en bok. Jag håller på att läsa Kazuo Ishiguro's Never Let Me Go och den är så otippad att man inte kan sluta läsa den. Det du tror ska hända eller vad du än tror kan ha hänt efter bara ha läst baksidan eller sett filmtrailern så är det så mycket mer komplext. Väldigt otippat måste jag säga, jag har ibland dock lite funderingar över hans sett att skriva; hur han väljer att ta upp gamla minnen fast det är bara petitesser. Men jag måste ändå säga att det oförutsägbara och det överhängande mörket är väldigt briljant skrivet och oskrivet, jag är glatt överraskad. Jag tror inte den har kommit ut på svenska än, men ni borde läsa den. Läs den på engelska eller vänta tills den kommer ut på svenska. Jag ska börja läsa igenom alla hans böcker efter detta.

Ikväll ska jag, Johan och Sebbe iväg och se på Tangled på mitt jobb. Känns bra att avsluta denna lugna dag med underbara vänner och biomys. Imorrn är det jobb som gäller. Jag jobbar hela dagen och för er som inte hört än så har Sebbe fått jobb på ett hotell som servitör. Han börjar imorrn eftermiddag men ska fortsätta gå på lite andra inbokade arbetsintervjuer också.

Ha det fint allesammans!
Kraaamkalas Stina