Skilda världar "the chinese version"
Sebastian använder sig av en annan teknik. Teaterapa som han är har han skaffat oss vår alldeles egna såpopera. Ena tjejen vi bor med har tydligen både pojkvän och älskare. Sebastian illustrerar mästerligt för mig då jag alltid missar de avgörande grälen och intrigen bara tätnar och tätnar. Detta är faktiskt sant, vi har andra vittnen. Hur skall detta sluta? Vem ska hon välja? Vems är bebisen i tvättkorgen? Vad har Chang i bakfickan och vem är det som gömmer sig i garderoben? To be continued!! Missa inte de sista avgörande avsnitten... okej nu överdrev jag kanske lite =)
Och tillbaka till verkliga livet...
Så vi klarar oss ganska bra utan internet en jag saknar skype och en filmkväll då och då. Fast vi har ju alltid gratis bio såklart så det är inte så synd om oss.
På torsdag kommer lilla mamsen, Wille-wurt (min bror) och Tina-Fina (min "svägerska"). Det ska bli sååååå kul och jag har tagit ledigt alla dagar de är här. Alla dagar är nästan planerade, både de, jag och Sebbe kommer vara helt slut när de åker hem. Det ska bli sightseeing, musikal, mat, vin, shopping, muséum och husesyn. När Sebbe jobbar ska vi våldgästa hans restaurang och vara odrägliga kunder som kräver mycket, äter massor men ger mycket dricks =D. Jag ser så mycket fram emot det.
Hoppas allt e fint därhemma och tack för alla fina kommentarer!
Kraaamkalas Stina
Min egna London bubbla
Jag har blivit ljudboksberoende. Det började för cirka 2 år sedan då jag började få problem med att somna. Jag har sedan dess nästan varje natt somnat med en liten lur i örat och min favorit röst Torsten Wahlund som vaggar mig sakta till sömns. Det har någon slags lugnande effekt på mig och min mardröm är när jag finner att jag glömt bort att ladda min ipod.
Men nu den senaste veckan har det gått ett snäpp för långt. Sebbe har varit en sväng i Stockholm och i samma veva dog vårt internet, vi har ingen TV och jag hade läst ut alla mina böcker. Så jag började lyssna på ljudboken när jag inte jobbade och nu är jag helt fast. Jag sitter just nu i denna stund och hör hur Gandalf och Denethor hetsigt diskuterar Frodo och den enda ringen. Missar alla ljud som staden bjuder på.
Torsten har fått ta en paus, jag lyssnar just nu på triologin om härskarringen och det är Thomas Nordström som läser. Jag har dock lite svårt att ta honom fullt på allvar, ibland när han ställer till sin röst så är pistvakt det enda jag kan tänka på. Jag hör lillebror Olle fråga om det inte finns någon Zingo kvar i packningen på Gandalfs vackra hingst Skuggfaxe. Men det börjar bli bättre, jag börja lära mig att ignorera min allt för livliga fantasi. Men hur som helst så är det lite farligt. Jag lyssnar på den så ofta att det känns som om jag lever i en bubbla, jag känner att min verklighetsuppfattning har blivit rubbad. Jag hör denna röst i mitt huvud hela tiden och missar stadslivet som passerar obemärkt mig förbi. Jag kan komma på mig själv på jobbet fnissandes över något som hänt i boken tidigare. Jag börjar nog verkligen att bli knäpp, måste nog försöka börja avvänja mig från detta.
Jag har fått ett tips som jag ska kolla upp. Jag ska försöka hitta en ljudmaskin, en med olika ljud som det går att välja mellan. Jag kan tänka mig att jag kommer gilla ljudet av vinden, vatten men kanske inte djungelljud. Hahaha känner verkligen att ni som läser detta måste tro jag är lite galen crazy =P. Jag föreslog för Sebbe att han kan sjunga för mig så jag kan somna men han nappade inte riktigt på den idén.
Idag händer inte så mycket, jag är ledig och bara njuter. Jag jobbade sent igår, medan jag jobbade och slet kom två kollegor som var lagom berusade förbi och roade mig medan jag städade upp popcornkaoset vid baren och putsade bardisken. Imorgon jobbar jag igen och sen ska jag ut med kollegor efteråt. Jag ska tydligen fira St Patricksday och så ska vi säga hejdå till en som slutar. I helgen är det mest jobb som gäller för mig och Sebbe har sin kompis Ida här på besök.
Nu ska jag gå och beställa mig en chai latte till och sen kanske det blir ett muséebesök.
Hoppas allt är bra därhemma!
Kraaamkalas Stina
Nätlös men desto mer rik på vänner
Vårt internet har dött i lägenheten, vi får inte nytt förrän sista mars så blogginläggen kanske inte blir så många nu på ett tag men jag ska försöka. Sitter just nu på Starbucks med världens godaste chai latte, facebookar och skriver kort.
Mitt jobb här är ganska galet, vi får slita väldigt hårt, ofta och får dåligt betalt. Det är ganska mycket skitsnack om jobbet i fikarummet men ändå känner jag mig en del av något fantastiskt. Det finns så många härliga människor så jag kan inte låta bli att le ändå. Vad är oddsen till exempel att en av managerna är uppvuxen i just den av Sydneys hundratals mindre förorter där jag bodde hos en vän i en vecka när jag var där. Nu jobbar vi på samma jobb, vilket sammanträffande. Sen är det två tjejer som jobbar där och de har the Hours som favvofilm, precis som jag, inte ofta jag hittar någon som har det och nu är vi tre på samma arbetsplats. Sen finns det en hel drös med andra underbara kollegor, jag kommer såklart inte överens med alla men överlag är det ett underbart gäng.
Jag har fått så många nya vänner och jag är så himla tacksam och glad för det. Jag känner redan nu att det kommer kännas jobbigt att säga hejdå. Fast jag håller på att övertala samtliga att åka till Stockholm =). Jag är också så glad att ha min underbaraste vän Sebastian här såklart och alla vänner, familj och kollegor där hemma.
Ikväll ska vi på födelsedagskalas hos min kollega Lisa, sen är det jobb, jobb och sen är det mer kalas på torsdag med ännu mer kollegor =).
Jag känner att jag har mycket att vara tacksam för och jag är så glad för alla mina vänner världen över.
Kraaamkalas Stina
Trial day
Tackvare era tumhållningar så ringde kvinnan från pastahuset igår kväll och nu är jag påväg till en "trialday", något som är väldigt typiskt här i england då man måste komma och jobba en dag gratis för att chefen och arbetskollegerna ska bedömma en och utverdera efter dagens slut ifall denna person skulle plats i teamet så att säga.
Har vi sådant i sverige? Känns inte så svenskt direkt, iallafall inte DG-style.
Så idag kommer superleendet, arbetsglöden och min bästa engelska fram igen. Håll tummen!
//Sebbe
Uppdatering från sebbe
Jag har fått jobb vid ett catering-företag här i London där man får åka runt till olika evenemang i storstaden och hjälpa till med dylika saker som servering bland annat. Jag fick framför publik och arbetsgivare göra ett "serverings-test" där jag fick duka av ett runt bord med 5 tallrikar och bestick på bästa möjliga sätt. Jag som inte har någon direkt erfarenhet av servering lärde mig som tur var av de 3 personer som fick göra testet innan mig. De var ännu ävrre än mig, plockade tallrikarna med fel ordning och en av dem tappade hela kalaset i marken mitt framför oss andra. När det var min tur visste jag hur jag INTE skulle göra och framstod som okay i gemförelse med de andra. Vips så fick jag jobbet ;)
Min första arbetsdag kom dagen därpå vid Royal Architects Museum årsmöte där jag plus 25 andra servitörer fick duka upp för en gala kväll med 250 väntande och hungriga gäster.
Jag hade faktiskt riktigt roligt där jag stod i min svarta uniform, en stor silverbricka i handen där 25 fyllda champagneglas stod balanserade på. Folk var glada, trevliga och på gott humör då jag gick runt med ett leende och erbjöd fri tillgång till dyr champagne.
Vem skulle inte bli på bra humör då..he he.
Jag träffade trevliga människor i personalen och fick prata en massa nyttig engelska. Kvällen slutade vid midnatt då företaget till och med betalade en taxi hem till min dör! Imponerande. Tyvärr verkar det inte vara så många likn ande evenemang varje vecka så arbetspassen kommer nog vara i glesaste lagret för att man ska klara sig.
Därför var jag på en ytterligare arbetsintervju idag vid ett helt nyöppnat pastahus som heter Pasta Box där jag isf skulle få arbeta som servitör måndag till fredag 4 timmar under lunchtid - perfekt att kombinera med cateringen tänker jag! Hoppas hon hör av sig ikväll. Håll tummarna där hemma :)
/sebastian
Vad ni kanske inte visste om London!?
Det sägs bland annat att åka allt för länge i Londons tunnelbana ger dig "Black Bogies" syndromet. Inga närmare förklaringar behövs efter namnet kanske. Men med tanke på hur smutsigt det är där, frekvensen i tågtrafiken och hur mycket det blåser där nere så är det kanske inte så konstigt. Undrar egentligen hur smutsiga ens kläder blir då? Inte hygieniskt i alla fall, undvik tunnelbanan om ni kan. Det sägs att tunnelbanan transporterade 1 miljard människor förra året, det är mer än för hela Australien samma år.
Ett av tre hushåll i London äger inte en bil, i till exempel Melbourne är det bara ett av tio. Jag skulle nog kunna tänka mig att Stockholm ligger närmre Melbourne än London i denna fråga. Det känns miljövänligt, men varför är London så smutsigt då? Jag skulle nog skylla lite på de galet många bussar som åker fram och tillbaka över gatorna dag som natt. Samt att de saknar vad vi där hemma skulle kalla städvett och etikett =).
Just nu spelas i London 34 musikaler, 12 komedier och 53 draman, så Sebastian får sätta igång så han hinner se dem alla innan hemresan =).
År 2006 fanns det i London 962 caféer av de stora märkena Starbucks, Costa Coffee, Coffee Republic och Café Nero. Det har bara ökat sedan dess. Det är alltid fullt med folk i varje café som jag går in i så de lär inte minska med caféer i alla fall.
Det sägs även att taxichaufförerna här måste kunna alla gatunamn i London med en radie på 6 engelska mile räknat från charing cross. Det är ungefär 25 000 gator samt att de ska ha kunskap om teatrar, restauranger och hotell. Galet mycket att hålla i huvudet. Det kanske är därför det bara är de som verkar ha bott här hela sitt liv som kör taxi. Gatunamnen måste nog vara inpräntade i huvudet.
Jag skall fortsätta undersöka detta och se om jag kan hitta mer udda information om London!!
Hoppas ni har det fint där hemma!
Kraaamkalas Stina
Låna ut en hand; människan har faktiskt två!
Idag på väg ned i tunnelbanan blev jag besviken på mänskligheten. En ung väldigt liten kvinna försökte desperat att ta sig ned för trapporna med sin lilla son och deras barnvagn, hon kämpade verkligen med den. Men inte en endaste själ trots att det var smockfullt med folk erbjöd henne hjälp. De bara suckade högt och trängde sig förbi. Det värsta var nästan att när jag erbjöd mig och tog tag i barnvagnen blev hon så chockad av att någon hjälpte henne att hon knappt inte ens visste vad hon skulle säga. Hon blev så glad och sa tack tio gånger efteråt. Barnet var inte ens i barnvagnen, det var många trappor och fullvuxna karlar bara gick förbi. Det tog mig kanske bara en minut extra att hjälpa henne. Vad har hänt med världen egentligen? När jag var i Berlin för några år sedan reste jag mig upp för en gammal dam och hon förstod inte ens vad jag gjorde först. Jag fick förklara på knackig tyska och hon blev så himla glad.
Jag blir i alla fall lite rädd för mänskligheten ibland. Vi är på väg mot vem vet vad, naturkatastrofer och världskrig, och det är ännu viktigare att vara hjälpsamma och visa respekt. Det ingen idé att kämpa för en värld full av egoister för i så fall kan vi lika gärna lägga ned verksamheten redan nu.
Sorry för mitt lilla utbrott. Jag menar inte att alla gör så här. Det finns massor av hjälpsamma människor också men om dessa ord kan läsas och påverka någon, bara en endaste en, att göra en god sak så är det värt guld.
Hoppas allt är fint därhemma!!
Kraaamkalas Stina
