". . . but I can't learn everyone to smile"
TACK alla för "tumhållningen", det värmer att läsa!
Kanske var det just eran tumhållning som fick hotel NOVOTEL att ringa mig direkt när jag kom hem faktiskt.
Först ska jag kanske berätta att intervjun gick bra. Jag träffade personalchefen på ett mycket fint och modernt-fashionabelt hotel vid Waterloo, precis mellan London-Eye och Big Ben.
Nästa steg var tydligen att få träffa "The Supervisor" som hon hämtade för att presentera för mig.
Han, Mr. Wellham, var mycket trevlig och vi satt och pratade om hotellet, om mig, DG och mina Musical Theter ambitioner.
Jag fick känslan av att de gillade mig. Mr Wellham sa till mig:
""As my father once said: I CAN learn everyone to be a waiter, but I CAN'T learn everyone to smile""
Som sagt så hann jag knapt komma hem innanför dörren då de ringde mig och ville bjuda in mig till en arbetsprovning på onsdag nästa vecka. JIPPI!
Kul tyckte jag då jag nog skulle gilla att arbeta i denna hotell miljö, det är ett fint hotell med trevlig personal. Dessutom ett perfekt sätt och yrke att lära sig engelska på vilket är själva huvudsyftet med denna utflykt :)
Jag hoppas att jag kommer göra bra ifrån mig på onsdag men tar såklart inget för givet med jobbet. Det var kul att få napp på något i alla fall.
Mr Wellham tyckte förresten att jag hade en mycket god engelska vilket jag kommer att leva på ett braaa tag framöver! haha..
Sådana pressade situationer som dessa då man har en arbetsintervju med främlingar på engelska är de tillfällen då man utmanar sina språkkunskaper som mest och även då man utvecklas som bäst.
Jag måste säga att jag tycker att vi båda, jag och stina, är väldigt duktiga och modiga. Mycket av det vi gjort, inklusive färden hit, har baserat sig på att bara göra, inte tänka utan bara göra, för om man tänker för mycket på det farliga och det som är ovisst kan rädslan ta över. Det har såklart gått i vågor. Vissa dagar tvekar man mer än andra men det är eftermiddagar som dessa då man kommer hem och kan se bakåt på vad man kastat sig ut i som man känner sig en smula stolt över sig själv.
Kram till er alla!
//Sebastian
Kanske var det just eran tumhållning som fick hotel NOVOTEL att ringa mig direkt när jag kom hem faktiskt.
Först ska jag kanske berätta att intervjun gick bra. Jag träffade personalchefen på ett mycket fint och modernt-fashionabelt hotel vid Waterloo, precis mellan London-Eye och Big Ben.
Nästa steg var tydligen att få träffa "The Supervisor" som hon hämtade för att presentera för mig.
Han, Mr. Wellham, var mycket trevlig och vi satt och pratade om hotellet, om mig, DG och mina Musical Theter ambitioner.
Jag fick känslan av att de gillade mig. Mr Wellham sa till mig:
""As my father once said: I CAN learn everyone to be a waiter, but I CAN'T learn everyone to smile""
Som sagt så hann jag knapt komma hem innanför dörren då de ringde mig och ville bjuda in mig till en arbetsprovning på onsdag nästa vecka. JIPPI!
Kul tyckte jag då jag nog skulle gilla att arbeta i denna hotell miljö, det är ett fint hotell med trevlig personal. Dessutom ett perfekt sätt och yrke att lära sig engelska på vilket är själva huvudsyftet med denna utflykt :)
Jag hoppas att jag kommer göra bra ifrån mig på onsdag men tar såklart inget för givet med jobbet. Det var kul att få napp på något i alla fall.
Mr Wellham tyckte förresten att jag hade en mycket god engelska vilket jag kommer att leva på ett braaa tag framöver! haha..
Sådana pressade situationer som dessa då man har en arbetsintervju med främlingar på engelska är de tillfällen då man utmanar sina språkkunskaper som mest och även då man utvecklas som bäst.
Jag måste säga att jag tycker att vi båda, jag och stina, är väldigt duktiga och modiga. Mycket av det vi gjort, inklusive färden hit, har baserat sig på att bara göra, inte tänka utan bara göra, för om man tänker för mycket på det farliga och det som är ovisst kan rädslan ta över. Det har såklart gått i vågor. Vissa dagar tvekar man mer än andra men det är eftermiddagar som dessa då man kommer hem och kan se bakåt på vad man kastat sig ut i som man känner sig en smula stolt över sig själv.
Kram till er alla!
//Sebastian
Kommentarer
Postat av: Magda
Ni är så duktiga båda två! Imponerande!
Postat av: Anne-Marie
Ni är modiga! Tror på det du säger.... inte tänka för mycket utan att våga "göra" !!!! Kramar till er båda
Anne-Marie
Postat av: astrid
Kan ni inte lägga upp lite bilder från lägenheten och huset ni bor i? :D
Postat av: Heidi Paidi
Hej, älskade Sebastian!
Väldigt "stolt" över Dig,(precis som vanligt)! Har skrivit några rader på Stinas sista meil o det är ju även självklart till DIG! Imponerat över era framgånger, erat mod, styrka, kasta sig in i det "okända", pröva era vingar, helt enkelt "PJONÄRER", som man kan vara kanske en smula avundsjuk över, men framförallt "STOLT"!!!!!!
Älskar ER!
Vännen o mammis!
Stor kram!
Trackback
