Turistande gör en trött
Wille och mamsen fick jag och Tina tillslut köra runt i skottkärror längs gatorna för vi gått så mycket. Okej jag kanske överdrev lite. Men jag tror att alla som åker till London får ont i fötterna, de hör liksom till. Vi har varit och kollat på de stora turistgrejerna, vart på husesyn, ätit och druckit gott, shoppat, vart på underbar musikal och skrattat mycket. Tina har även lyckats bli attackerad av en skata. Hoppas hon bara inte blir avskräckt från att använda bling bling i framtiden.
London är fortfarande vårigt, soligt och fint. Just nu blåser blad från körbärsträden runt på gatan utanför starbucks. En kvinna bredvid mig sitter i en kortärmad skjorta som hon nyss gick omring i utomhus. Jag gillar verkligen våren i London och jag älskar den i Stockholm. Så jag känner mig dubbelt lyckosam som kommer att får uppleva den i båda städerna.
Imorgon ska jag ta mod till mig och säga upp mig från mitt jobb. Då får vi se hur arg han blir och jag får reda på om han vill att jag slutar omedelbart eller om han vill att jag arbetar en vecka till. Jag hoppas han vill att jag jobbar kvar en vecka till men jag förstår om han inte vill det. Jag kan roa mig vilket som =).
Jag lägger upp lite bilder senare i veckan så ni får något rolig att titta på ;).
Hoppas alla mår bra och att era körsbärsträd börjar blomma snart också!
Kraaamkalas Stina
Skilda världar "the chinese version"
Sebastian använder sig av en annan teknik. Teaterapa som han är har han skaffat oss vår alldeles egna såpopera. Ena tjejen vi bor med har tydligen både pojkvän och älskare. Sebastian illustrerar mästerligt för mig då jag alltid missar de avgörande grälen och intrigen bara tätnar och tätnar. Detta är faktiskt sant, vi har andra vittnen. Hur skall detta sluta? Vem ska hon välja? Vems är bebisen i tvättkorgen? Vad har Chang i bakfickan och vem är det som gömmer sig i garderoben? To be continued!! Missa inte de sista avgörande avsnitten... okej nu överdrev jag kanske lite =)
Och tillbaka till verkliga livet...
Så vi klarar oss ganska bra utan internet en jag saknar skype och en filmkväll då och då. Fast vi har ju alltid gratis bio såklart så det är inte så synd om oss.
På torsdag kommer lilla mamsen, Wille-wurt (min bror) och Tina-Fina (min "svägerska"). Det ska bli sååååå kul och jag har tagit ledigt alla dagar de är här. Alla dagar är nästan planerade, både de, jag och Sebbe kommer vara helt slut när de åker hem. Det ska bli sightseeing, musikal, mat, vin, shopping, muséum och husesyn. När Sebbe jobbar ska vi våldgästa hans restaurang och vara odrägliga kunder som kräver mycket, äter massor men ger mycket dricks =D. Jag ser så mycket fram emot det.
Hoppas allt e fint därhemma och tack för alla fina kommentarer!
Kraaamkalas Stina
Min egna London bubbla
Jag har blivit ljudboksberoende. Det började för cirka 2 år sedan då jag började få problem med att somna. Jag har sedan dess nästan varje natt somnat med en liten lur i örat och min favorit röst Torsten Wahlund som vaggar mig sakta till sömns. Det har någon slags lugnande effekt på mig och min mardröm är när jag finner att jag glömt bort att ladda min ipod.
Men nu den senaste veckan har det gått ett snäpp för långt. Sebbe har varit en sväng i Stockholm och i samma veva dog vårt internet, vi har ingen TV och jag hade läst ut alla mina böcker. Så jag började lyssna på ljudboken när jag inte jobbade och nu är jag helt fast. Jag sitter just nu i denna stund och hör hur Gandalf och Denethor hetsigt diskuterar Frodo och den enda ringen. Missar alla ljud som staden bjuder på.
Torsten har fått ta en paus, jag lyssnar just nu på triologin om härskarringen och det är Thomas Nordström som läser. Jag har dock lite svårt att ta honom fullt på allvar, ibland när han ställer till sin röst så är pistvakt det enda jag kan tänka på. Jag hör lillebror Olle fråga om det inte finns någon Zingo kvar i packningen på Gandalfs vackra hingst Skuggfaxe. Men det börjar bli bättre, jag börja lära mig att ignorera min allt för livliga fantasi. Men hur som helst så är det lite farligt. Jag lyssnar på den så ofta att det känns som om jag lever i en bubbla, jag känner att min verklighetsuppfattning har blivit rubbad. Jag hör denna röst i mitt huvud hela tiden och missar stadslivet som passerar obemärkt mig förbi. Jag kan komma på mig själv på jobbet fnissandes över något som hänt i boken tidigare. Jag börjar nog verkligen att bli knäpp, måste nog försöka börja avvänja mig från detta.
Jag har fått ett tips som jag ska kolla upp. Jag ska försöka hitta en ljudmaskin, en med olika ljud som det går att välja mellan. Jag kan tänka mig att jag kommer gilla ljudet av vinden, vatten men kanske inte djungelljud. Hahaha känner verkligen att ni som läser detta måste tro jag är lite galen crazy =P. Jag föreslog för Sebbe att han kan sjunga för mig så jag kan somna men han nappade inte riktigt på den idén.
Idag händer inte så mycket, jag är ledig och bara njuter. Jag jobbade sent igår, medan jag jobbade och slet kom två kollegor som var lagom berusade förbi och roade mig medan jag städade upp popcornkaoset vid baren och putsade bardisken. Imorgon jobbar jag igen och sen ska jag ut med kollegor efteråt. Jag ska tydligen fira St Patricksday och så ska vi säga hejdå till en som slutar. I helgen är det mest jobb som gäller för mig och Sebbe har sin kompis Ida här på besök.
Nu ska jag gå och beställa mig en chai latte till och sen kanske det blir ett muséebesök.
Hoppas allt är bra därhemma!
Kraaamkalas Stina
Nätlös men desto mer rik på vänner
Vårt internet har dött i lägenheten, vi får inte nytt förrän sista mars så blogginläggen kanske inte blir så många nu på ett tag men jag ska försöka. Sitter just nu på Starbucks med världens godaste chai latte, facebookar och skriver kort.
Mitt jobb här är ganska galet, vi får slita väldigt hårt, ofta och får dåligt betalt. Det är ganska mycket skitsnack om jobbet i fikarummet men ändå känner jag mig en del av något fantastiskt. Det finns så många härliga människor så jag kan inte låta bli att le ändå. Vad är oddsen till exempel att en av managerna är uppvuxen i just den av Sydneys hundratals mindre förorter där jag bodde hos en vän i en vecka när jag var där. Nu jobbar vi på samma jobb, vilket sammanträffande. Sen är det två tjejer som jobbar där och de har the Hours som favvofilm, precis som jag, inte ofta jag hittar någon som har det och nu är vi tre på samma arbetsplats. Sen finns det en hel drös med andra underbara kollegor, jag kommer såklart inte överens med alla men överlag är det ett underbart gäng.
Jag har fått så många nya vänner och jag är så himla tacksam och glad för det. Jag känner redan nu att det kommer kännas jobbigt att säga hejdå. Fast jag håller på att övertala samtliga att åka till Stockholm =). Jag är också så glad att ha min underbaraste vän Sebastian här såklart och alla vänner, familj och kollegor där hemma.
Ikväll ska vi på födelsedagskalas hos min kollega Lisa, sen är det jobb, jobb och sen är det mer kalas på torsdag med ännu mer kollegor =).
Jag känner att jag har mycket att vara tacksam för och jag är så glad för alla mina vänner världen över.
Kraaamkalas Stina
Trial day
Tackvare era tumhållningar så ringde kvinnan från pastahuset igår kväll och nu är jag påväg till en "trialday", något som är väldigt typiskt här i england då man måste komma och jobba en dag gratis för att chefen och arbetskollegerna ska bedömma en och utverdera efter dagens slut ifall denna person skulle plats i teamet så att säga.
Har vi sådant i sverige? Känns inte så svenskt direkt, iallafall inte DG-style.
Så idag kommer superleendet, arbetsglöden och min bästa engelska fram igen. Håll tummen!
//Sebbe
Uppdatering från sebbe
Jag har fått jobb vid ett catering-företag här i London där man får åka runt till olika evenemang i storstaden och hjälpa till med dylika saker som servering bland annat. Jag fick framför publik och arbetsgivare göra ett "serverings-test" där jag fick duka av ett runt bord med 5 tallrikar och bestick på bästa möjliga sätt. Jag som inte har någon direkt erfarenhet av servering lärde mig som tur var av de 3 personer som fick göra testet innan mig. De var ännu ävrre än mig, plockade tallrikarna med fel ordning och en av dem tappade hela kalaset i marken mitt framför oss andra. När det var min tur visste jag hur jag INTE skulle göra och framstod som okay i gemförelse med de andra. Vips så fick jag jobbet ;)
Min första arbetsdag kom dagen därpå vid Royal Architects Museum årsmöte där jag plus 25 andra servitörer fick duka upp för en gala kväll med 250 väntande och hungriga gäster.
Jag hade faktiskt riktigt roligt där jag stod i min svarta uniform, en stor silverbricka i handen där 25 fyllda champagneglas stod balanserade på. Folk var glada, trevliga och på gott humör då jag gick runt med ett leende och erbjöd fri tillgång till dyr champagne.
Vem skulle inte bli på bra humör då..he he.
Jag träffade trevliga människor i personalen och fick prata en massa nyttig engelska. Kvällen slutade vid midnatt då företaget till och med betalade en taxi hem till min dör! Imponerande. Tyvärr verkar det inte vara så många likn ande evenemang varje vecka så arbetspassen kommer nog vara i glesaste lagret för att man ska klara sig.
Därför var jag på en ytterligare arbetsintervju idag vid ett helt nyöppnat pastahus som heter Pasta Box där jag isf skulle få arbeta som servitör måndag till fredag 4 timmar under lunchtid - perfekt att kombinera med cateringen tänker jag! Hoppas hon hör av sig ikväll. Håll tummarna där hemma :)
/sebastian
Vad ni kanske inte visste om London!?
Det sägs bland annat att åka allt för länge i Londons tunnelbana ger dig "Black Bogies" syndromet. Inga närmare förklaringar behövs efter namnet kanske. Men med tanke på hur smutsigt det är där, frekvensen i tågtrafiken och hur mycket det blåser där nere så är det kanske inte så konstigt. Undrar egentligen hur smutsiga ens kläder blir då? Inte hygieniskt i alla fall, undvik tunnelbanan om ni kan. Det sägs att tunnelbanan transporterade 1 miljard människor förra året, det är mer än för hela Australien samma år.
Ett av tre hushåll i London äger inte en bil, i till exempel Melbourne är det bara ett av tio. Jag skulle nog kunna tänka mig att Stockholm ligger närmre Melbourne än London i denna fråga. Det känns miljövänligt, men varför är London så smutsigt då? Jag skulle nog skylla lite på de galet många bussar som åker fram och tillbaka över gatorna dag som natt. Samt att de saknar vad vi där hemma skulle kalla städvett och etikett =).
Just nu spelas i London 34 musikaler, 12 komedier och 53 draman, så Sebastian får sätta igång så han hinner se dem alla innan hemresan =).
År 2006 fanns det i London 962 caféer av de stora märkena Starbucks, Costa Coffee, Coffee Republic och Café Nero. Det har bara ökat sedan dess. Det är alltid fullt med folk i varje café som jag går in i så de lär inte minska med caféer i alla fall.
Det sägs även att taxichaufförerna här måste kunna alla gatunamn i London med en radie på 6 engelska mile räknat från charing cross. Det är ungefär 25 000 gator samt att de ska ha kunskap om teatrar, restauranger och hotell. Galet mycket att hålla i huvudet. Det kanske är därför det bara är de som verkar ha bott här hela sitt liv som kör taxi. Gatunamnen måste nog vara inpräntade i huvudet.
Jag skall fortsätta undersöka detta och se om jag kan hitta mer udda information om London!!
Hoppas ni har det fint där hemma!
Kraaamkalas Stina
Låna ut en hand; människan har faktiskt två!
Idag på väg ned i tunnelbanan blev jag besviken på mänskligheten. En ung väldigt liten kvinna försökte desperat att ta sig ned för trapporna med sin lilla son och deras barnvagn, hon kämpade verkligen med den. Men inte en endaste själ trots att det var smockfullt med folk erbjöd henne hjälp. De bara suckade högt och trängde sig förbi. Det värsta var nästan att när jag erbjöd mig och tog tag i barnvagnen blev hon så chockad av att någon hjälpte henne att hon knappt inte ens visste vad hon skulle säga. Hon blev så glad och sa tack tio gånger efteråt. Barnet var inte ens i barnvagnen, det var många trappor och fullvuxna karlar bara gick förbi. Det tog mig kanske bara en minut extra att hjälpa henne. Vad har hänt med världen egentligen? När jag var i Berlin för några år sedan reste jag mig upp för en gammal dam och hon förstod inte ens vad jag gjorde först. Jag fick förklara på knackig tyska och hon blev så himla glad.
Jag blir i alla fall lite rädd för mänskligheten ibland. Vi är på väg mot vem vet vad, naturkatastrofer och världskrig, och det är ännu viktigare att vara hjälpsamma och visa respekt. Det ingen idé att kämpa för en värld full av egoister för i så fall kan vi lika gärna lägga ned verksamheten redan nu.
Sorry för mitt lilla utbrott. Jag menar inte att alla gör så här. Det finns massor av hjälpsamma människor också men om dessa ord kan läsas och påverka någon, bara en endaste en, att göra en god sak så är det värt guld.
Hoppas allt är fint därhemma!!
Kraaamkalas Stina
East India
Jag älskar den här bilden. Det nya i bakgrunden möter det gamla i närbild.
Bilden är tagen precis utanför vår lägehet vilket ger er swedes ett intryck av omgivningen där vi bor.
Resten av bostadshusen här är enligt mig väldigt likt Hammarby sjöstad i Sthlm. -Vatten, stora fönster, glas, nybyggda hus, till och med globen i form av den något större O2 arenan där alla megastjärnor håller sina konserter här i London.
Dock har Hammarby sjöstad skippat det där med heltäckningsmattor i badrummet. Mycket bra ;P
/Sebastian
Jakten på engelskan och en dag på museum
Jakten på att få prata engelska går vidare för min del. Jag söker en hel del deltidsjobb och försöker samtidigt göra något "jobbigt" på engelska varje dag. Igår tillexempel hängde jag mjed stina till ett av londons många ENORMA gratismuseum, nämligen National Portrait Museum vid Trafalgar Square mitt i city. Där var det minsann många konstintresserade människor och turister som trängdes för att få en skymt av den moderna porträtt utställningen av amerikanska kändisar som de visar just nu.
Två riktigt pinsamma saker hände mig där:
I ena museumflygeln fanns det en sorts stödpelare mitt bland all konst som jag senare förstod skulle föreställa en modern skulptur av någon amerikansk skådis. Trött som jag var efter två timmar i museumet så såg jag min chans att få vila lite mot vad för mig såg ut som en helt vanlig pelare med knopp på. Denna skulptur var varken inglasad eller markerad på något sätt så jag hade ingen som hällst aning om att den var ett värdefullt konstobjekt då jag lutade mig mot pelaren med all min tyngd och satte min hand mot pelarens knopp. . .
. . . det var så nära nära att jag skulle ha råkat bryta av hela konstpelaren då museumvakterna grep in och "räddade" situationen. Jag är inte såå klumpig som jag låter men detta konstobjekt var verkligen så omarkerad och skulle lätt kunna tas för någonting annat.
Efter att ha förklarat mig, bett om ursäkt fem gånger och allmänt skämt ut mig och med en halft ihjälskrattad stina vid andra sidan rummet så ville jag bege mig mot utgången. När jag inte trodde det kunde bli värre så råkade jag av någon anledning i min vändning springa in i en mycket kortvuxen gammal dam som var påväg in i detta konstrum. Jag förstår verkligen inte var hon kom ifrån och varför hon inte kunde ha varit lite mer försiktig. I krocken tappade hon iallafall balansen för en stund men lyckades hålla sig kvar på benen och räddade så en kanske ännu värre situation. Jag bad såklart om ursäkt igen(!) och frågade om det gick bra, varpå hon bara skrek - "Gaaa, PICK SOMEONE IN YOUR OWN SICE!!"
Som jag sa förut så försöker jag utsätta mig för englesktalande situationer nu när jag inte har något nytt jobb än, även om denna historia såklart inte var tänkt just såhär spännande.
Kvällen avslutades med en trevlig middag hemma hos min englekstalande vän Ebba i Finsburry Park. Jag, stina, ebba, will och Chatrine pratade nästan enbart engleska och för första gången kände jag att det flöt på ganska bra.
Kanske går detta med engelskan att klara av iallafall????
Dagens engelskaäventyr blir engelsk talbok, harry potter högläsning och gratis premiärbio "No strings attached" med Nathalie Portman!
See yaa =)
//Sebastian
EN EXTRA RYGGKOTA
Det är riktigt vårväder här i London, solen skiner och människorna är allmänt glada. härligt :)
Jag har sagt upp mig från mitt jobb på hotel Novotel Waterloo då jag mådde så himla dåligt av att jobba där. Arbetstiderna var 15:30-00:00 fast jag aldrig kom där ifrån tidigare än 01:30 (!).
Arbetsuppgifterna var att förbereda inför morgondagens frukostbuffé och sedan öppna den fyrstjärniga restaurangen för hotellgästerna samtidigt svara i room-survice telefonen och hantera det onödigt krångliga matbokningsprogrammet som ger köket och personalen information om vad gästerna har beställt osv.
Hotellet var okay, ett gult tegelhus med gångavstånd till Big Ben. Novotel är en stor hotellkedja som även finns i sverige vet jag. Inuti är möbleringen ganska modern med rödmålade fondväggar och konstgjorda eldstäder.
Det som fick mig att må dåligt här var främst personalen. Klimatet var så fruktansvärt hårt och jag antar att jag inte är så van vid att skrika åt mina kollegor som personalen gjorde här. De två ungerska damerna som skulle lära upp mig i datasystemet och hur man håller en fyrstjärnig standard vid en restaurang som kypare var inte de trevligaste tyvärr. De visade mig en till två gånger MAX, sedan var jag tvungen att kunna allt och då menar jag ALLT! De blev irriterade på mig stup i kvarten då jag såklart var tvungen att fråga vilka glas som används till vilka öler, hur man byter ut vaniljglass till chokladadglass i det mycket avanserade datorprogrammet, vad "PINT OF COKE" är, var vitlöksbrödet lagras och så vidare och så vidare. Det jobbigaste var att det ständigt var så otroligt stressigt och att ungerskorna blev så irriterade på mig av att fråga saker som jag omöjligt kan lära mig efter bara en visning!
Det var så löjligt då de förväntade sig att jag skulle kunna göra en expresso, kaffelatte, americano mm vid en stor avanserad barristamaskin bara genom att ha visat mig snabbt hur en enkel kaffe går till. Jag menar att kaffépersonal i vanliga fall säkert brukar få öva några dagar vid en sådan avanserad maskin för att lära sig denna speciella konst. Precis som med våra sommarfåglar vid DG då vi sitter med dem i veckor tills de känner sig relativt säkra för den stora avgången.
Det var så otroligt mycket att lära sig då de visste att jag inte hade någon tidigare erfarenhet av detta direkt. Att de hela tiden hackade på mig, störde sig på mig, pratade bakom min rygg och högt suckade åt mig då jag frågade om vad som hällst fick mig såklart att känna mig rikgtigt dålig. Och detta varade 6 dagar i veckan 15:30-02:00 varefter jag var tvungen att ta en seg nattbuss som först var hemma vid 04:00!
Ha ha, jag bara vräker ur mig dåligt nu, men såhär upplevde jag situationen . Jag var väldigt ledsen av att aldrig känna mig uppskattad eller få positiv feedback från mina chefer, tränare eller arbetskollegor och därför sa jag upp mig.
Jag gick in till chefens kontor och bad om några minuter av hans tid. Medans jag berättade mina upplevelser så intog han en skptisk min i ansiktet. Han tyckte jag var drastisk och tog helt och hållet sin personals sida trots att jag använde hårda ord som mobbad och nedtryckt på arbetsplatsen. Han ville ha kvar mig veckan ut men jag lämnade stället för sista gången samma natt kl 01:30.
Efter detta har jag legat sjuk i feber i 4 dagar. Känns som de människorna bokstavligen tog musten ur mig. Nu är jag kry och pepp på nya äventyr igen. Har sökt en del nya jobb, testat en engelskakurs som tyvärr inte höll så hög nivå och gått på en massa gratisbio på stinas jobb ;)
Nästa inlägg blir lite mer upplyftande, jag lovar. Trots några jobbiga dagar och veckor så är jag säker på att jag blivit stärkt och kankse fått en liten extra ryggkota med mig ifrån detta. Engelska och livserfarenhet är syftet med denna resa och jag antar att det även innebär svåra stunder lika mycket som bra stunder.
Hoppas ni har det bra där hemma! Har förstått att ni har en MASSA snö vilket knappt går att förstå i denna vårvärme här :)
Kram /Sebastian
Jobbaholic
Jag gillar oftast mitt jobb och jag gillar i stort sätt alla mina kolleger. Jag jobbar fem dagar i veckan mellan 7 till 10 timmar varje dag. Hon tjejen som är bitchig har faktiskt blivit mycket trevligare. Men han som anställde mig verkar inte vara så trevlig. Igår kväll fick jag stanna kvar 45 min extra än alla andra för att putsa granitdisken 4 gånger tills han var nöjd. Medans jag gjorde det kom en av de andra managerna och frågade varför jag gjorde den rent så nogrannt. Ingen annan bryr sig om det sa han och när jag berättade så frågade han vad jag gjort för att göra honom så sur. Haha alltid är det något, men jag ska inte låta honom förstöra mitt humör. Tråkigt bara att han inte kan behandla alla likadant, jag är verkligen inte slarvig när jag jobbar och jag jobbar hårt så det måste vara något annat som irriterar honom.
Ikväll jobbar jag igen till 3 inatt. Min nattbuss stannar mitt på motorvägen och jag måste gå en omväg för att komma till andra sidan av den motorvägen för där bor jag. Men jag har tränat upp min smidighet så nu klockan 4 på morgonen klättrar jag över stängslet =P och slipper omvägen. Jag är ledig imorgon men jag ska inte göra något särskilt, kanske gå på bio med en kollega. Fira med vin kanske att det är min första lediga lördag. Jag ska i alla fall definitivt bojkotta melodifestivalen =).
Jag ser fram emot när jag får min första riktigt hela lön som inte kommer förrän i slutet på mars för då kan jag äntligen shoppa min vårjacka som jag spanat in =). Just nu går alla pengar till hyra, räkningar och mat.
Hoppas allt är bra där hemma och att våren snart kommer till er också.
Kraaamkalas Stina
Tack för födelsedagsgratulationerna! =)
Hej allihop!
Kul att så många vill att jag ska skriva. Tiden har helt enkelt inte funnits tidigare, främst pga mitt nya jobb som bokstavligen tagit musten ur mig den senaste veckan. Mer omdet senare.
Först vill jag säga tusen TACK till alla som gratulerade mig på min födelsedag! Det värmde mig att höra att ni tänker på mig. Sedan vill jag också tacka de fina personerna som ville fira min fina födelsedag med tårta, italiensk mat och engelska drinkar.
Inte dåligt att bli väckt av tårta på morgonen. Jag blev överraskad och sååå glad såklart =) TACK Johan och Stina!
Därefter turistade vi ordentligt i den berömda Camden Market, som avslutades med en hejdundrans Thai-buffe MED GLASSMASKINS-BUFFE!! =D
På kvällen bar det av mot Zizzi vid teatergatan The Strand där jag hade bokat ett bord för 7 pers.
Vi hade en riktigt trevlig kväll med Ebba och Will där språk och kulturer möttes i en härlig blandning. Will är ebbas manusskrivande pojkvän fron Camebrigh som talar med en perfekt British accent där jag verkligen får öva mina språköron.
Återkommer ikväll med ett helsidesinlägg angående mit (såkallade) jobb. Har lite att berätta där minsann.
Nu blir det mingel med Ingela och sedan gratis bio med Stina. Jag väljer att utnyttja min enda lediga dag i veckan istället för att ligga hemma och vila, vilket kroppen och knoppen nog skulle föredragit idag. Det blir nog super =)
Hörs snart!
//Sebbe
Just smile and wave
De senast arbetsdagarna både för mig och för Sebbe har verkligen fått oss att uppskatta våra arbetskollegor hemma mycket mer. Vi har varsin bitch på jobbet som inte verkar ha oss högst upp på sina favoritlistor. Fast jag tycker mest synd om Sebbe för han har mycket att lära sig, memorera och han har stressigt varje dag samtidigt som hon skriker på honom. Att skrika på Sebbe är ju som att sparka på en hundvalp, förstår inte vad hennes problem är. Det kan väl inte finnas någon som höjer sin prestationsförmåga av att bli nedtryckt och utskälld konstant. Tur att hon ska på semester snart, det verkar som om hon kan behöva en. Jag har bara stressigt och så på helger och vid premiärer.
Jag förstår inte människor som ska skrika, prata otrevligt och inte ens verkar äga förmågan att säga förlåt. Det är inte ett så svårt att säga; Sorry I'm such a jerk i just have a miserable life and deals with it by screaming at my new collegues!!
Men vi kanske är bortskämda från DG. Jag har sedan jag första dagen klev in genom dörren där blivit så varmt välkomnad. Vår terminal är en speciell arbetsplats med mycket värme och trygghet. Det är något unikt och det ska jag alltid vara tacksam för. Kanske är det annorlunda här för att det är en så stor stad och mycker människor i rörelse. Men det är synd att folk här inte satsar på att bygga upp en trygg och trevlig gemenskap, det gör att man arbetar mycket bättre.
Så ikväll ska jag klistra på mitt leende och nicka förstående när hon skriker på mig igen. Jag ska i lugn ton än en gång berätta att det inte är jag som gjort det, att hon kanske ska kolla upp det innan hon skriker och vänta på ursäkten som aldrig kommer komma. Hon har verkligen något emot mig, sist kom till och med Eddie ner och sa att det inte var jag som gjort det utan de i baren men hon bara gick därifrån. Hon är alldeles för ung för att redan vara bitter på sitt liv så det känns som om det är något personligt. Det är mantrat varje gång vi jobbar tillsammans, har ingen aning vad jag gjort henne men det är bara att fortsätta att le och se lycklig ut tills klockan 3 inatt när jag får gå hem.
Hoppas ni har en underbar lördag därhemma!
Kraaamkalas Stina
Att ha en vän är som att vakna och känna att solen skiner
Efter morgonens kalas bar det iväg till Camden för att kika runt där; våra förväntningar vart kanske inte riktigt uppfyllda shoppingmässigt. Men vi blev glatt överraskade och fann en malysisk restaurang med en supergod buffé. Alla som har träffat Sebbe minst en gång i alla fall vet ju att ta med honom på buffé är som att släppa lös ett barn i en leksaks butik. Det var en riktigt lyckad måltid och födelsedagsbarnets ögon riktigt sken när han insåg att de hade en mjukglassmaskin =).
På kvällen så träffade vi Sebastians kompis Ebba och hennes brittiska pojkvän Will. Vi gick och åt på en italiensk restaurang som heter Zizzi. Det blev inte så mycket mat för vi var fortfarande mätta efter Malaysien men desto mer vin. Restaurangen var trevlig, lite högljudd och med skandinavisk björkträdsinredning =D. Ebba och Will är verkligen supertrevliga och konversationerna flödade kring vårt väldigt demokratiskt runda bord. Jag älskar runda bord =) och vinflaskorna gick runt, runt och runt. Sen gick vi och tog en liten drink på en riktig engelsk pub och sen bar det rullandes iväg hemåt.
Idag har jag inte gjort mycket, jag har varit på en lång 2 timmars promenix och sedan har jag läst en bok. Jag håller på att läsa Kazuo Ishiguro's Never Let Me Go och den är så otippad att man inte kan sluta läsa den. Det du tror ska hända eller vad du än tror kan ha hänt efter bara ha läst baksidan eller sett filmtrailern så är det så mycket mer komplext. Väldigt otippat måste jag säga, jag har ibland dock lite funderingar över hans sett att skriva; hur han väljer att ta upp gamla minnen fast det är bara petitesser. Men jag måste ändå säga att det oförutsägbara och det överhängande mörket är väldigt briljant skrivet och oskrivet, jag är glatt överraskad. Jag tror inte den har kommit ut på svenska än, men ni borde läsa den. Läs den på engelska eller vänta tills den kommer ut på svenska. Jag ska börja läsa igenom alla hans böcker efter detta.
Ikväll ska jag, Johan och Sebbe iväg och se på Tangled på mitt jobb. Känns bra att avsluta denna lugna dag med underbara vänner och biomys. Imorrn är det jobb som gäller. Jag jobbar hela dagen och för er som inte hört än så har Sebbe fått jobb på ett hotell som servitör. Han börjar imorrn eftermiddag men ska fortsätta gå på lite andra inbokade arbetsintervjuer också.
Ha det fint allesammans!
Kraaamkalas Stina
